Självbild och självkänsla

Föredrag i tabernaklet, Göteborg, den 29 maj 2019, Micael Nilsson

Men ingenting är förändrat!

Maxwell Maltz var en känd plastikkirurg. Hans specialitet var att ge missbildade ett nytt utseende. Han berättar om ett återkommande mönster hos sina patienter. Trots att operationen oftast gav patienten ett nästan nytt ansikte och ett helt nytt utseende hände det om och om igen då patienten såg sig i spegeln efter behandlingen att han/hon utbrast, med stor besvikelse: – Men, det är ju ingen förändring alls. Jag ser ju ut precis som förut!
Det var inte sant. Alla andra kunde se ett nytt ansikte. Alla utom patienten.
Maxwell Maltz ställde sig frågan varför. Hur kunde detta komma sig? Det svar han fann var att patienten hade en så djupt fastetsad bild av sig själv i sitt minne att han/hon inte kunde tränga igenom den gamla bilden av sig själv och se förändringen. Allt patienten såg var sitt gamla jag. Fast det inte längre fanns kvar.

Jag berättade vid vårt förra studium om min gamla projektor. En sådan som man visar diabilder med. Jag har också många vackra minnesbilder från olika resor runt om i världen. Men det blir aldrig att vi plockar fram dem nu för tiden. Min projektor har en tråkig egenhet. Bilden ”hänger sig”. Till att börja med går det bra. Bild efter bild passerar. Men plötsligt händer det. Bilden hänger sig. Projektorn matar inte längre fram. Jag trycker ut den gamla bilden, en mörk sekund och… bilden kommer tillbaka. Om och om igen.
Det samma kan ske i en människas liv. Bilden hänger sig. Vi klarar inte av att byta bild. Gamla minnesbilder kommer tillbaka. I värsta fall är de mörka och handlar om misslyckanden och tillkortakommanden. Det kan terrorisera oss ett helt liv. Värst blir det när det är en självbild som hakat upp sig; en negativ självbild som säger att vi är värdelösa.
Är du med. Vi bär på en massa olika uppfattningar om oss själva. Ibland är bilden negativ, förtryckande och förkrympande. Vi kanske får hjälp att förstå att den inte är sann, men ändå lyckas vi inte bli av med den. Självbilden har låst sig fast. Vi tycks dömda att leva med den hela våra liv. Det sliter på glädjen och det tär på livslusten. Frågan är förstås: – Kan man få hjälp att bli av med gamla minnesbilder, och att byta självbild?

Ett bildbyte

Här var en bibeltext vi funderade över i februari: ”När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” – ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 16:13-19)
Jesus hjälper Simon att byta bild. Simon får ett nytt namn av Jesus: – Du är Petrus, en klippa! Det var nog inte så Petrus kände det där han stod med sitt svek, men det var vad Jesus såg i Petrus. Bara nåden fått göra sitt… Bara Simon fått bli uppfylld av Guds Ande… Lite nya erfarenheter och lite mognad så skulle den vacklande Simon bli Petrus, en klippa att bygga på.
På samma sätt vill Jesus hjälpa oss att byta bild. Bibeln talar med kraftfulla ord om vad som sker när en människa kommer till tro på Kristus:
Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1 Petr 2:9)
Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:4)
Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. (2Kor 5:17)
Och ändå, allt detta till trots, trots att det gamla är borta och något nytt har kommit, händer det att den gamla bilden av vem du en gång var, och kanske av gamla misslyckanden, låser sig fast och stannar kvar. Allt vi orkar se är det som en gång var. Vi klarar inte av att ta åt oss det nya. Vi måste helt enkelt få hjälp att byta bild.
En dålig självkänsla föder självkritik, självförakt och självförkastelse. Den leder till en allestädes närvarande känsla av att vara oönskad, oanvändbar och oälskad.
Men var kom detta ifrån? Och varför tycks vissa människor se sig som Guds gåva till mänskligheten när andra tycks dömda att gå böjda och skygga genom livet?
Det finns många förklaringar. Här är några.

Barndomsupplevelser och andras påverkan
– Människor pratar hela tiden om självkänsla, men jag har fått klart för mig att bakom den ligger alltid självbilder. Det är dessa som styr våra liv och hur vi mår, säger Marta Cullberg Weston, psykoterapeut och författare i en intervju i Svenska Dagbladet.
Jag läser vidare: ”Självbilderna byggs nämligen in genom de speglingar som barnet får i alla vardagliga situationer tillsammans med föräldrarna – ofta långt innan vi hunnit få ett språk.. När föräldrarna svarar på våra behov som barn upptäcker vi oss själva – vi får syn på våra egna konturer. Det bästa för barnet är att det får hjälp med att sätta ord på alla sina känslor och att dessa accepteras utan negativa värderingar. Men också när föräldern inte svarar alls på barnets reaktioner sker en spegling, menar hon. Särskilt svårt är det om någon av föräldrarna dricker eller är deprimerad, för ett barn som känner sig negligerat tolkar situationen till en negativ bild av sig själv. ”Jag duger inte, det är något fel på mig, jag är inte värd att älskas …” Dessa bilder ligger ofta kvar på djupet och påverkar oss även som vuxna.”

Andras påverkan, inte minst det sätt andra ser på oss påverkar tidigt det sätt vi kommer att se på oss själva. En annan tuff faktor är mobbing, känslan av att inte höra till gruppen, att vara värd att föraktas. Sådant kan knäcka människor för livet. Men också den tysta påverkan vi kan hamna under, att inte bli sedd eller bekräftad, att aldrig möta uppmuntran.Den andliga kampen
Den annan sak vi kan tala om som en faktor som påverkar vår självkänsla är den andliga kampen. Man måste inte se onda andar i alla gathörn för att inse att det ändå är just det vi möter ibland. – Tjuven har kommit för att stjäla, slakta och förgöra, säger Jesus i Joh 10:10. D.v.s. det finns en nedbrytande ondska som vill förgöra Guds vackra tankar med en människas liv. Också detta är en del av vår verklighet.

Skuld vi inte gjort upp med
Det finns en massa falsk skuld, förstås. Oförmågan att leva upp till orimliga krav skapar sådan skuld. Känslan av skuld för att inte vara en tillräckligt bra förälder t.ex. Men det finns också faktisk skuld. Den skuld vi känner för att våra samveten påminner oss om att vi handlat fel. Den skulden kan inte tvättas bort med terapi. Den måste man stå upp för och bekänna, och be om förlåtelse för för att bli av med. Att bekänna sin synd är att resa sig som människa, stå för det man gjort och växa genom sina erfarenheter. Men det är också att låta sig befrias. Som kristen går jag framförallt till Gud med min synd. Kung David beskriver den vackert, Ps 32:3-5: ”Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång.
Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka. Sela Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld.
Jag sade: ”Jag vill bekänna mina brott för Herren” – då förlät du mig min syndaskuld.

Skev teologi
Ett annat problematiskt område för vår självkänsla är viss teologi. Inom visa teologiska skolor har man, som jag ser det, blandat ihop begreppen, d.v.s. begreppen självförakt och ödmjukhet. I vissa människors liv, jag har mött en del av dem, har detta fått förödande konsekvenser. Att tala lågt om sig själv har uppfattats som ödmjukhet, vilket då bekräftats och premieras: – Han eller hon är så ödmjuk. Men ödmjukhet är inte självförakt. Biblisk ödmjukhet är att se sitt behov av Gud och andra människor. Framförallt är biblisk ödmjukhet lydnad.
Jag tycker att detta missförstånd av vad som är ödmjukhet ligger betydligt närmare självanklagelse eller t.o.m. fördömelse. Och om det skriver Paulus, ” Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri…”

Sociala faktorer
Sociala faktorer spelar en stor roll när vår självbild ska formas och vår självkänsla utvecklas. Ett gott självförtroende är i viss mån en klassfråga. Och den som växt upp i en dysfunktionell familj, skuggas av psykisk sjukdom, alkoholism eller t.o.m. kriminalitet, får starta sitt liv i en tuff uppförsbacke. Allt detta påverkar vår utveckling och vår självkänsla.

Ouppfyllda förväntningar inför livet
Kanske drömde vi drömmar som barn som vi aldrig kom i närheten av som vuxna. Kanske för att de var orealistiska eller för att något hände. Så blir drömmen en piska, ett misslyckande, någonting som slår, mot oss.
En annan variant är perfektionism. Att vara perfektionist i en operfekt värld, där ingenting är fullkomligt är en svår sak. Om jag avkräver mig det fullkomliga måste jag förstås alltid känna mig misslyckad.

Vi föds olika sköra

Två människor går igenom samma händelser. Den ene klarar sig ganska bra och tillfrisknar. Dan andre blir vingbruten för livet. Vi föds med olika psyken och med olika stora förmågor att klara oss igenom svårigheter.
Vad gör då en dålig självkänsla med oss?
En låg självkänsla är som en frostnatt. Några varma dagar. Blomman knoppas. Bara lite mer ljus och lite mer värme så ska blomman öppna sig mot solen, med vackra färger och sköna dofter. Men en frostnatt kan förstöra allt. Livet fryser bort. Vi får aldrig se färgerna, aldrig känna dofterna.
Ett dåligt självförtroende kan frysa ner en personlighet; en personlighet där Gud lagt ner stora möjligheter. Inte kan jag. Jag är ingen särskild. Andra klarar det bättre… Och vi fick aldrig ta del av vare sig de färger eller dofter som skulle springa fram ur en unik och viktig människa. Det frös inne. Det stjäl livsglädje och kan t.o.m. resultera i depressioner, low self-esteem is “a key factor in both the development and maintenance of depression”. (Dr. Lars Madsen, University of Basel)

Dålig självkänsla kan leda till att man ständigt försöker vara andra till lags, eller/och till arbetsnarkomani
Den som saknar trygghet eller bekräftelse söker ofta sin trygghet hos andra eller sin bekräftelse i en arbetsinsats. I värsta fall låter man sig också behandlas illa. Eftersom man inte klarar av att respektera sig själv så kanske man inte tycker sig värd respekt från andra. (Vad händer med en sådan människa i en löneförhandling, där man förväntas ”sälja” sig själv.)
Vi kunde tyvärr tala länge om allt det här, d.v.s. om hur en dålig självkänsla påverkar av ett liv. Men låt oss nu gå över till en ännu viktigare fråga. Kan man göra något åt detta? Hur går det till att byta självbild?

Inse att du inte är ensam. Gud är på din sida!
Först: Gud är för dig. Det måste få vara min utgångspunkt: Gud vill dig gott. Gud vill leda dig rätt bland alla dina tankegångar. För Gud är det angeläget att visa dig vad Gud har gjort i ditt liv, så att du alltmer inser det och får leva i det. Lyssna:
Joh 16:13: ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen”
Joh 8:36: ”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.”

Vi behöver möta bättre tankar
Våra slutsatser, livsregler och överlevnadsstrategier formuleras i vår barndom och påverkar vad vi känner, hur vi tänker och hur vi handlar. Om du t.ex. tänker att du är underlägsna alla andra blir kanske din överlevnadsstrategi att vara tyst och att hålla låg profil.
Här är en viktig bibeltext, Rom 12:1: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”
Så… minns du möjligen hur du bytte bilder med dina skolkamrater en gång för länge sedan? Kanske var det filmstjärnor. Sedan blev det fotbollsspelare eller ishockeyspelare. Mina barn hade bilder av fantasyfigurer… jag förstod nog aldrig riktigt vad det var. Det var hårda förhandlingar på skolgården,

inte sant? Du visste vilka bilder som var vanliga och vilka som var särskilt dyrbara. Drömmen var att få byta till sig en riktigt dyrbar bild, gärna mot en mindre efertraktad.
Gud är märklig på det sättet. Gud vill ha våra sämsta bilder och han erbjuder oss sina bästa i utbyte. Gud tar bilden av dig som looser, som oönskad och oälskad och misslyckad och erbjuder dig nya bilder, nya självbilder, av dig som ett Guds barn, önskad, utvald, helig… dyrbar.
För att detta ska ske behöver du ett tankeutbyte med Gud där bildväxlingen blir möjlig. D.v.s. du behöver Guds ord.
När jag ska slå in en spik hämtar jag inte en kastrull. Jag hämtar en hammare. När jag ska skruva in en skruv hämtar jag en skruvmejsel. När jag ska slipa en yta hämtar jag ett sandpapper. För varje arbetsmoment behöver jag rätt verktyg.
När Gud ska förändra en tankevärld hämtar han en Bibel. Bibeln är Guds verktyg för att förvandla våra tankar och vårt sinne.
Många lever med terroriserande vrångbilder. Bibeln presenterar ett antal motbilder. Positiva, sunda och nyskapande bilder. Men det ger sig inte själv det där med tankens förnyelse. Vi behöver ett tankeutbyte med Gud för att förvandlas och befrias; för att komma ut ur vår labyrint av gamla nedbrytande tankar.
Det sker på olika sätt. Inte minst genom mötet med bibeltexten; bibeltexten som inte bara handlar om information utan också om transformation, d.v.s. förvandling. Guds ord gör någonting med läsaren och bedjaren, 2 Tim 3:17 (SFB15): ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”
Men inte ens där sker det med automatik. Det är inte bara att läsa och återupprepa orden ur texten och tro att de ska förändra oss. Nej, det handlar förstås om någonting djupare, så som det sägs om Maria när hon mött Guds ord från en ängel i Luk 2:19: ”Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.”
Vi behöver, som Maria, ta in bibelordet, bevara det och begrunda det, leva med det och be över det, för att tillgodogöra oss kraften i orden.
Det är viktigt att studera Bibeln. Den har en historia och ett budskap. Den innehåller fakta. Det ska inte förandligas. Men efter studiet finns också en djupare relation till Bibeln, Matt 4:4: ”Jesus svarade: ’Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. ́”
Att leva av Bibeln, som kroppen lever av bröd… Det är djupare. När jag bevarar ordet, beder över ordet, begrundar ordet, börjar ordet att verka i mig, tillrättavisa mig, upprätta mig och rusta mig.


Maxwell Maltz, den berömde plastikkirurgens erfarenhet av människor som fått ett nytt utseende med ändå bara såg den gamla bilden av sig själv i spegeln är en tämligen exakt parallell till många kristna människors erfarenhet. Gud gör allting nytt. Han ger dig inte bara ett nytt ansikte, utan ett nytt hjärta. Och ändå händer det att den gamla bilden etsar sig fast i vårt inre. Vi har levt med den så länge. Det enda vi ser är vårt gamla jag. Kanske att du besviket yttrar: – Det är ju ingen förändring. Allt är som förr. Änglarna skakar på huvudet. De frågar varandra: – Hur kan han säga så? Allt är ju förändrat. Förr var han död. Nu har han liv. Förr var han upprorisk. Nu är han ödmjuk. Förr var han tom. Nu bor Guds Ande i hans inre. Förr var han förlorad. Nu är han räddad…
Maxwell Maltz lärde sig någonting viktigt. Han måste ge sina patienter hjälp att se förändringen. Att byta ansikte gick förhållandevis snabbt, men att byta ut den ”inre bilden” skulle komma att ta längre tid. Maxwell Maltz skapade ett program för detta. Genom samtalsterapi fick patienten nu hjälp att byta ut sin gamla bild av sig själv mot en ny. Och sakta upptäckte patienten sitt rätta ansikte.
Att be livets viktigaste bön och göra Jesus Kristus till Herre och Frälsare tar inte många sekunder. Menatt upptäcka vad detta betyder, och vilka konsekvenser det får, kommer att ta ett helt långt liv – och mer än så. Det är därför vi behöver läsa, studera, meditera och be över de nya bilder Bibeln ger oss om vilka vi nu har blivit, i frälsningen, till dess vi sakta får hjälp att börja se oss som Gud ser oss.

Vi behöver gensvara till Guds ord
När vi satt ner i teamet idag började vi med att läsa dagens bibeltext, Fil 2:12-13: ”Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.”
Om du vill att ditt liv ska förändras på riktigt är det här en bibeltext för dig. Vi ska arbeta på vår frälsning… d.v.s. inte arbeta för att bli frälsta, för det har Jesus redan klarat av. Men vi ska arbeta ”på” vår frälsning, d.v.s. mogna, växa, fördjupas…
Det handlar om ditt gensvar, om att bejaka det Bibeln säger om dig. När du gör det, d.v.s. när du arbetar verkar Gud… Du arbetar, men Gud verkar. Du gensvarar, och Gud går på djupet.
Det skulle t.ex. kunna innebära att du inte längre lyssnar okritiskt på ”din inre kritiker”. När de fördömande rösterna sätter igång behöver du inte längre bara hålla med. Begär ordet. Begär replik. Lyft in dina nya upptäckter i samtalet. D.v.s. när alla elaka röster sagt sitt kan du tillägga: ”Jo… men nu är det så att Gud älskar mig ändå.”
Förutom Bibelns viktiga betydelse i detta vill jag säga något om tre saker till. Det andra handlar om:

En bekräftande gemenskap
Alla mänskliga föreningar eller gemenskaper är sannerligen inte helande. Det finns föreningar, ja det finns t.o.m. församlingar som snarare sliter sönder människoliv. Men Guds församling borde verkligen vara just en helande gemenskap.
Ords 15:4: ”En läkande tunga är ett livets träd, en falsk tunga ger hjärtesår.” (SFB15)
”Läkande ord är ett livets träd men svekfulla knäcker lusten att leva.” (Bibel 2000)
Jag tror att vi alla vet något om den falska, svekfulla tungan som ger hjärtesår och som knäcker livslust. Men betänk motsatsen. Tänk att tungan och orden också kan vara läkande. Vilken möjlighet för dig! Jag tror att vi behöver varandra här. Och jag tror att vi behöver tänka på vad våra ord kan göra i andras liv. Som en varning, förstås. Men kanske framförallt i positiv mening, för önskar du inte också att dina ord skulle vara läkande för andra.
Har du inte blivit sedd någon annanstans ber jag om att du ska få bli sedd i Guds församling. Sedd och bekräftad som viktig. För hur ska vår självbild kunna helas om andra fortsätter att se ner på oss?

En bekräftande uppgift
När Petrus svek Jesus fick han hjälp att komma upp på vägen och in i livet igen i två steg. Först fick han förklara sin kärlek till Jesus.
Sedan fick han
en uppgift: – För mina lamm på bete. Ta hand om min församling.
Att tjäna Gud; att leva mitt i sin kallelse är helande och livgivande. Det kommer att hjälpa dig att byta bild.

Att möta Gud
Sist handlar förändring om att möta Gud och att finna sin ro hos Gud, d.v.s. om frälsningsvisshet och nåd.
Förändring börjar med ett ärligt möte med Gud, ”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)
Så menar Bibeln att förvandling äger rum.

Vi klarar inte av att förändra oss själva i alla avseenden. Men vi kan låta Gud förvandla oss. Det sker när vi står inför Gud utan slöja, d.v.s. när Gud får avslöja oss. När vi vågar visa Gud vårt rätta ansikte. När vi vågar vara uppriktiga mot Jesus förändras vi. Eller som det står i Ps 23, KJV ”He restoreth my soul”, Han restaurerar min själ.
Det tar kanske tid. Ett viktigt begrepp i min Bibel är begreppet ”allt mer”, Apg 13:52: ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.”
Ordet ”alltmer” betyder att jag redan lever i någonting som jag kan få alltmer av. D.v.s. det handlar om tillväxt och utveckling. Jag är redan förvandlad och jag kan bli alltmer förvandlad. Men då behöver jag förbli hos Gud, dag efter dag, som i Ps 131:

”Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt sådant som är för svårt för mig. Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn
är min själ i mig.
Israel, hoppas på Herren,
från nu och till evig tid!”


Det är där, i Guds närhet, jag vågar möta livet som det är. Utan Gud blir det alltför smärtsamt. Hos Gud blir det möjligt. Du som har levt några år, blev livet som du tänkt?
Jag gissar att svaret för de flesta av oss blir nej. Så mycket händer som vi inte tänkte eller ville. Annat som vi ville händer inte. Livet tar andra vägar. En hemlighet, en av livets största för att vi inte ska förbittras i slutänden, handlar om att försonas med livet som det blev, och att hitta vår tacksamhet för det vi ändå fick. Då läser jag i Ps 121: ” Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt”

…DET GAMLA ÄR FÖRBI…
För att komma vidare i livet behöver vi ibland få lämna något. Det ligger en stor hemlighet i orden: …det gamla är förbi…
I Rom 6 liknar Paulus det kristna dopet med en begravning. Det är en svår bild, eftersom vi förknippar begravning med sorg. Men tänk om det fanns en grav dit jag kunde ta mitt livs sopsäck, allt det svåra. Det vore en annorlunda begravning, fylld av glädje och befrielse. Och just detta är dopets speciella pedagogik. En tydlig handling för en tydlig uppgörelse. Det gamla är förbi. Begravt i vatten.

…NÅGOT NYTT HAR KOMMIT…
Och något alldeles nytt kommer. Bibeln berättar att många underbara ting sker i en människas liv när hon kommer till tro på Kristus:
Alla hennes synder blir förlåtna, Kol 2:13-14.
Hon blir ett Guds barn, Joh 1:12.
Hon får evigt liv, Joh 5:24.
Hon blir befriad från ondskan och får del i Guds rike, Kol 1:13.
Kristus kommer och bor i hennes liv, Kol 1:27.
Hon blir en ny skapelse, 2Kor 5:17,
och förklarad rättfärdig av Gud, 2Kor 5:21.
En kristen människa lever i ett kärleksförhållande med Gud, 1Joh 4:9-11.
Detta är den nya bilden. Detta är den nya sanningen om ditt liv. Detta är ditt rätta ansikte.
Kanske har du, som Maxwell Maltz patienter svårt att se vad som hänt. Då kan du be den helige Ande om hjälp och om öppnade ögon. Att läsa och att meditera över vad Bibeln har att säga om ditt nya liv kommer också att bli till god hjälp för dig. Att finnas med i en upprättande och helande gemenskap och att få en viktig uppgift är ännu en fantastisk hjälp, liksom att bara förbli i Guds kärlek, som ett blomstrande träd i solen.
Jag ska snart uttala välsignelsen över dig, d.v.s. orden om Guds lysande ansikte som vänds i bekräftelse till dig. När jag hör dem tänker jag ofta på vårsolen som lockar fram livet ur kala marker och tänker att jag sett det ske många gånger i många människors liv. Kylan, mörkret, en frostig uppväxt berövade livet sina färger och dofter. Ett möte med Jesus lockade upp det till ytan igen.
Jag tänker att det är så det är, och att det är så det står i 1 Joh 4:19: ”Vi älskar därför att han först har älskat oss”.
Vi får hjälp att älska andra, när vi själva tar emot kärlek från Gud. Men inte bara det. Nog måste vi väl också kunna läsa detta så att om vi lever i Guds kärlek till oss får vi med Guds bistånd också hjälp att börja älska oss själva; inte på ett självgott sätt, men på ett sund och befriat sätt.
Jag skrev några enkla ord om det. Jag ville uttrycka en personlig tacksägelsebön till Gud för att detta också blev mitt vittnesbörd.


Du älskar mig
Orden är som en soluppgång efter en lång, svår natt.
Orden är en läkande salva,
som en smekning,
som en omfamning mitt i sorgen. Orden är som en skogsglänta en varm vårdag. De är en tillflykt och en rastplats.
En rast plats…
och en rustplats,
där en människa får hämta ny kraft och nytt mod.
Så hur kommer det sig då att det är så svårt att känna det så?
Så svårt att slå sig ner i gläntan
och låta solen värma det frusna.
Varför vågar jag inte vila i din försäkran? Så frusen jag är!
Så frusen är jag, att jag måste förbli i ljuset länge,
innan jag vågar tro att det är sant.
Men du älskar mig.
Därför låter du din kärlek förbli över mig. Och sakta, som när livet kommer åter om våren, vågar jag tro det.
Tro att ditt ansikte lyser över mig,
Och sakta,
mycket sakta,
kan jag börja se hela världen i det ljuset.
För du älskar mig