Väck mig i september

Väck mig i september

Lördagen den 18 april sändes en annorlunda konsert via världens teve-nätverk, ”Together at Home”, där kända artister från hela världen (vilket visade sig bli mest amerikanska artister) sände sånger från sina vardagsrum till våra. Det blev en märklig upplevelse. Kvalitén varierade, minst sagt. Ändå var det gripande. Vi gör vad vi kan. Vi strävar och försöker. Vi sträcker oss efter det normala livet, och när det är som vackrast också efter varandra. 

Bland annat sjöng Billie Joe Armstrong sin sång ”Wake Me Up When September Ends”. Det slog mig där jag satt I min teve-soffa att den låten plötsligt fick en helt ny innebörd i coronakrisen. För visst skulle vi vilja sträcka oss mot fjärrkontrollen och snabbspola förbi några veckor, eller rent av gå och lägga oss för att få sova och vakna upp i slutet av september när allt förhoppningsvis är över. Men det går inte att snabbspola livet. Vi måste leva oss igenom det, dag för dag, stund för stund. Vår omsorgspastor Birgitta berättade för oss i söndagens webb-sända gudstjänst hur det funnits stunder i hennes liv där det varit så tufft att hon fått säga till sig själv att nu… nu under en halvtimme… nu får livet vara bra. Så klokt! Vi kan inte snabbspola förbi de jobbiga dagarna, men vi kan lära oss att genomleva dem timme för timme, och ibland, när det är som tyngst kanske minut för minut. Mitt i det svåra, får vi, så gott det går, försöka skapa en frizon omkring oss, ett utrymme för något annat, kanske med hjälp av en god kopp kaffe eller en promenad i vårvädret, där livet får vara så bra det bara går. 

Dessa ständiga vågrörelser

Så mycket handlar om uthållighet, inte sant? Och uthållighet handlar om hopp; om hopp och om stöd från andra. 

Jakob skriver i sitt brev om människor som ”liknar havets våg som drivs och piskas av vinden”. Ibland är de starka, som när vågen slår upp mot stranden och befinner sig på fast mark en stund. I nästa stund dras de tillbaka ner i tvivlens och förtvivlans djupa hav. Upp på land. Ner i havet. Upp på land. Ner i havet. Ena dagen full av entusiasm och framtidstro. Nästa dag ner i djupen igen. 

Ärligt talat… Vem av oss känner inte igen det där? Finns möjligen denna vågrörelse av tro och tvivel, entusiasm och uppgivenhet också i ditt liv? Jag antar att Jakobs mycket målande bild fångar in oss alla, på ett eller annat sätt. 

Inte minst blir detta tydligt i krisen. Och i den kris världen nu hamnat i blir det alldeles särskilt tydligt, för denna kris liknar ingen annan. I vanliga fall skulle vi råda den som hamnar i det där läget där vågen drar ner mot djupen att bryta sin isolering, att uppsöka vänner eller kanske t.o.m. en själavårdare eller terapeut. Nu blir det inte möjligt för alla. Denna kris isolerar oss från varandra, i alla fall i fysisk mening. Den redan ensamma möter sin ensamhet ännu mer konkret. Och då blir dragkrafterna från de undervattensströmmar vågrörelserna skapar så mycket starkare. Man dras hjälplöst ner i djupet. 

Vad kan man göra om man upplever det så?

Man kan göre en hel del. Men det första man måste göra är att ge upp; d.v.s. att ge upp den dumma tanken på att man inte ska belasta andra. Dras vi mot djupet behöver vi ropa på hjälp. Mitt råd är: Be om hjälp om du har det svårt? Jesus sa att vi ska göra mot andra det vi vill att andra ska göra mot oss. Det går att vända på det också. Ibland får vi be andra att göra det för oss som vi gärna vill göra för dem nästa gång. Och det blir lika bra. För du vill inte att dina vänner ska gå ledsna och nedtyngda där hemma p.g.a. att de inte vill störa dig. Nej, kommer de i samma läge en dag som du befinner dig i just nu vill du att de ringer dig och berättar om det. Inte sant? Så nu… om det är du som behöver hjälp, ta dina vänners hjälp. För det är det som är vänskap.

Detta är mina råd: 1) Lägg ner dina försök att klara livet på egen hand. 2) Tänk inte att du stör andra när du ber om hjälp, för du skulle vilja att de du älskar bad dig om hjälp om de behövde det. 3) Om du kan och är frisk, ta en promenad med en vän i vårsolen och prata ut. 4) Om det inte går så ring istället. Telefonen är kanske bara den näst bästa lösningen, men den är oerhört mycket bättre än ditt ensamma grubbleri. Och 5) försök fylla dig med goda tankar som bryter ett destruktivt tankemönster.

.

Styrkan i bibelordet

När det gäller detta sista vet jag av lång och egen erfarenhet att Bibeln står i en klass för sig. När vi förlorade vår son och sorgen var som djupast och mest ångestladdad försökte jag läsa mina poesiböcker. Men orden bara dansade omkring på sidorna. De vägde för lätt, blåste bort i stormen… De var vad de var, nämligen människoord. Då tog jag fram min Bibel och upplevde hur mycket mer dess ord var. De hade tyngd. De förstod mig. De trängde igenom, som om någon tagit tag i mina axlar, skakat om mig och ropat ”Micael, lyssna nu!”. Bibelorden var något mer än människoord. De var gudsord. De var ord från en Fadersröst. Jag ska aldrig glömma detta speciella möte med bibelordet under mitt livs svåraste dagar.

Låt mig därför vara så tyst jag kan en stund och istället ge ordet till Gud. Låt mig ge dig några väl valda bibelord som alla handlar om det som inte förändras, det som aldrig förändras, mitt i allt som förändras omkring oss. Dessa ord handlar om Klippan, om fast mark under våra fötter och om ett väl beprövat hopp. Sist av allt ska du få en bön att be. Också den är en bibelbön. Om du känner att underströmmarna drar dig mot djupet är den full av motståndskraft och livskraft.

Jag har satt samman en kedja av bibelord. Jag föreslår att du läser dem i din andakt. Sitt gärna skönt. Sök en ensam vrå om ni är fler i huset. Läs dem högt och under bön. Smaka på dem… känn in dem… låt dem landa innan du läser vidare. Bibeltexterna är hämtade från Svenska Folkbibeln 15.

“Jag, Herren, har inte förändrats,

och ni, Jakobs barn,

har inte utplånats.” (Mal 3:6)

”Gräset vissnar,

blomman faller av,

men vår Guds ord 

består för evigt.” (Jes 40:8)

”Gud är inte en människa,

så att han skulle ljuga,

inte en människoson,

så att han skulle ångra sig.

Säger han något utan att göra det,

talar han något

utan att fullborda det?” (4 Mos 23:19)

”Är vi trolösa förblir han trofast,

för han kan inte förneka sig själv.” (2 Tim 2:13)

”min rättfärdighet

ska bestå för evigt,

min frälsning från 

släkte till släkte.” (Jes 51:8)

”För länge sedan

lade du jordens grund,

himlarna är dina händers verk.

De ska gå under,

men du ska bestå.

De ska alla nötas ut som kläder,

du ska byta ut

dem som en mantel

och de försvinner.

Men du är densamme,

och dina år har inget slut.

Dina tjänares barn

ska bo i trygghet

och deras ättlingar

bestå inför dig.” (Ps 102:26-29)

”Allt det goda vi får 

och varje fullkomlig gåva är från ovan. 

Det kommer ner från ljusens Far, 

som inte förändras eller växlar 

mellan ljus och mörker.” (Jak 1:17)

”Vet du inte? Har du inte hört

att Herren är en evig Gud

som har skapat jordens ändar?

Han blir inte trött och mattas inte,

hans förstånd kan inte utforskas.” (Jes 40:28)

”Herrens plan

består för evigt,

hans hjärtas tankar

från släkte till släkte.” (Ps 33:11)

”Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

Innan bergen blev till

och du skapade jorden och världen,

från evighet till evighet är du,

Gud.” (Ps 90:1-2)

“jag ropar till Gud,

och Herren ska frälsa mig.

Afton, morgon och middag

vill jag sucka och klaga,

och han ska höra min röst.

Han friköper min själ

och fredar mig… 

han som från urminnes tid

sitter på sin tron.” (Ps 55:17-20)

“Kasta din börda på Herren,

han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig

den rättfärdige vackla.” (Ps 55:23)

”du är densamme,

och dina år har inget slut.” (Hebr 1:12)

“Jesus Kristus är densamme 

i går och i dag och i evighet.” (Hebr 13:8)

”Jag är A och O, säger Herren Gud, 

han som är och som var och som kommer, 

den Allsmäktige.” (Upp 1:8)

”För liksom de nya himlarna 

och den nya jorden som jag skapar 

blir bestående inför mig, 

så ska era efterkommande 

och ert namn bestå, säger Herren. 

Och nymånadsdag efter nymånadsdag 

och sabbatsdag efter sabbatsdag 

ska alla människor komma och tillbe 

inför mig, säger Herren.” (Jes 66:22-23)

”Och han som satt på tronen sade: 

’Se, jag gör allting nytt.’” (Upp 21:5)

En bön att be

Sist av allt får du en bön att be. Jag har upptäckt att Psalm 119 ofta passar särskilt bra att återanvända i sina egna böner. Psalmen är en bön. Det är ofta lätt att göra den till sin egen. Den är lång, men man kan med fördel göra just så här, d.v.s. ta ett stycke i taget. 

”För evigt, Herre,

står ditt ord fast i himlen.

Från släkte till släkte

varar din trofasthet.

Du har grundat jorden

och den ska bestå.

Genom dina domar

består den än i dag,

för allting måste tjäna dig.

Om inte din undervisning

var min glädje,

skulle jag gå under i mitt lidande.

Jag ska aldrig glömma

dina befallningar,

för genom dem ger du mig liv.

Jag är din, fräls mig,

för jag begrundar dina befallningar.

De gudlösa vaktar på mig

för att förgöra mig,

men jag aktar på dina vittnesbörd.

På all fullkomlighet

har jag sett en gräns,

men ditt bud är ofantligt.”

(Ps 119:89-96)

Med en bön om Guds välsignelse och bevarande nåd över oss alla

Micael Nilsson